Jag försöker smälta träningen. Bästa Diwa har gjort mig helt mållös, IGEN. Känns som att hon överraskar och gör såna otroliga framsteg varje dag nu. Efter skolan idag fick vi hjälp av en tjej i min klass med lite apporteringsträning. Vi tränade ju lite med Diwa förrut men stressnivån på henne blev för hög och jag kände att jag inte vela göra mer innan jag fick någon hjälp, då jag varit så otroligt rädd att göra fel när det gäller jaktapportering. Idag körde vi lite basic-övningar där vi byggde upp förväntan på att komma tillbaka till mig med dummien. Sen kollade vi även på duktiga Felicia och hennes urhärliga labbe Firefox när dom tränade lite. Diwa satt passiv bredvid mig och stressade eller ljudade nästan ingenting! Det blev lite smågnäll på slutet när hon började bli trött, men hon höll sig ändå lugn och med tanke på hur hon varit tidigare var det absolut ingenting. Kan inte vara mer nöjd med mitt lilla stjärnskott! Jag börjar få mer och mer kvitto på att sättet vi jobbat på det senaste året varit både rätt tänkt och gjort! Jag är så glad att jag väntat och tagit allt i Diwas takt gällande träning och låtit henne mognat på sig i lugn och ro. Bilden är från i sommras. Lilla Diwa, nästan 6 månader.
0 Comments
Leave a Reply. |
Varmt välkommen till Flattefnatt!
Här i bloggen skriver jag om våra träningar, tävlingar och vår vardag tillsammans. Du får även se en hel del bilder på mina ögonstenar och kan följa oss i med- och motgång.
|