Diwas osäkerhet är något som präglat våran vardag och träning tillsammans, allt i våran träning har tidigare handlat om att få henne att känna sig trygg. Vi har kommit långt, men vissa saker har tagit längre tid än andra. Lydnadsapportering har varit mer eller mindre en mardröm för Diwa, jag har haft svårt att se VAD det är som gör det, men många tankar rör sig. Gjorde jag något fel till en början? Känner hon att det blir en konflikt om föremålet? Jag har heller aldrig blivit arg under denna träning och har inte korrigerat henne. Så vart osäkerheten kommer ifrån har jag inte riktigt listat ut än. Vilketsom så är avlämningen är det värsta. Hon hämtar gärna andra saker, men lämnar ogärna av i handen. Jag har helt enkelt låtit momentet varit då jag varit rädd att det ska tära på våran relation men de senaste månaden har jag till och från lektränat en del, både med trä- och metall-apporten. Idag gjorde Diwa enorma framsteg!! Vi tränade greppande och stadga, både med och utan omvänt lockade och hon kändes så himla mycket mer säker. Kroppsspråket var ledigt och hon jobbade med fin attityd. Jag provade i slutet av lydnadsträningen att lägga ut apporten och köra ett helt moment för första gången. Mycket peppning och hjälp fick hon, och klarade det faktiskt riktigt bra! Inte i närheten av korrekt för tävling, men ifrån att inte ens våga ta i apporten(varken trä eller metall) och ännu mindre ge den till mig, till att springa ut, hämta och komma in med den i ett fast grepp är ett enormt framsteg för oss, och jag är riktigt stolt! :)
0 Comments
Många tappar hakan när de får reda på att jag har en ganska svår pälsdjursallergi och ändå lever med två hundar, "Hur ser vardagen ut för en allergiker med djur?" har jag många gånger fått frågan ställd och det är några som har hört av sig och frågat mig hur livet som pälsdjursallergisk matte kan vara. Kan man ha hund fast man är allergisk? Ja och nej är svaret på den sista frågan. Klart att man KAN ha hund trots allergi, men vad är det man får uppoffra? Hur håller det i längden? Är det en risk för hälsan? Vill jag gå på mediciner varje dag under många år framöver? Är frågor man lär ställa sig. De doktorer jag har varit hos skakar bara på huvudet åt mig. Jag har en ganska stor risk att dra på mig andra allergier i längden, speciellt olika matallergier. Däremot sätter sig inte allergin mot flatcoated retriver sig på min andning som vissa andra raser kan göra. (tex rottweiler och schäfer) Då "min" ras inte påverkar min andning och därför inte min astma ger det mig inga större hälsorisker förutom det jag skrev ovan om eventuella mat-allergier, Jag lär såklart vara väldigt noga med mycket annat i min omgivning med. Jag äter allergimediciner varje dag men känner ändå av min allergi ganska ofta trots att jag gör så mycket som möjligt för att förebygga det. Vi vädrar här hemma varje dag, skakar sängkläder, dammsuger i stort sett varje dag och torkar golven flera gånger i veckan. Jag lär vara noga med att inte ha hundarna "uppe i ansiktet" för mycket och tvätta händerna ofta. Jag undviker att utsätta mig för andra saker som framkallar allergi hos mig och jag kan inte heller låta vilka hundar som helst komma hem till mig. MEN för att jag ska få hålla på med det jag brinner för är det verkligen värt det. Det kan låta helgalet i någon annans öron, men för mig är det en självklarhet. Jag vill inte ens tänka tanken på ett liv utan hund. Bilden är ifrån 2011, och våran första resa till Grövelsjön! Om man nu har en allergi men ändå är i tankarna på att skaffa hund, så tycker jag verkligen att ni ska träffa den ras ni tänkt er mycket, under långa perioder och olika individer i olika åldrar. Ofta tål man vissa raser mer än andra, och även när det kommer till olika individer inom samma ras. Chica är jag nästan inte alls allergisk emot, men Diwa känner jag av betydligt mycket mer, även om de är samma ras.
Så för att svara på om man som pälsdjursallergiker kan ha hund: Det är inte enkelt att få allergi och ett hundliv att fungera ihop, det är energikrävande och ett evigt pusslande, men det går i de flesta fall! Idag vaknade jag med bankande huvudvärk och feber. Inte så konstigt kanske när sambon varit sängliggandes dagarna innan. Hundarna har med andra ord inte gjort mer än lite trickträning inne idag, men det går ingen nöd på dom.
Att shejpa olika trix är Chicas absoluta favorit! Vi har jobbat med shejping av olika trix redan sen hon var liten valp och det har verkligen format hur hon är idag. Hon bjuder på så många beteenden och man ser verkligen hur hon tänker och klurar. Chica är en otroligt smart hund med mycket hjärna, en riktig tänkare, detta på både gott och ont såklart. Hon lär sig saker så himla fort, oavsett om det är trix, lydnadsmoment eller hyss. Skulle nog kunna skriva en hel bok om allt tok denna hunden hittat på, men det tar vi en annan dag. ;) Diwa har jag också jobbat mycket med shejping på, men inte alls på samma vis eller samma nivå som Chica. Diwa har fått det mesta i agilityn shejpad och även linförigheten håller vi ju på med, däremot är hon inte alls en "tänkare" när det kommer till mindre beteenden som ofta olika trix bygger på. Utan för henne handlar det om stora rörelser. "Ska jag hoppa hindret eller ska jag runda det först?" "Ska jag vara på vänster eller höger sida om matte?" är mer den typen av saker hon fått klura på. Detta har blivit lite problematiskt när det kommer till "partytrick" som egentligen inte fyller någon som helst funktion och ofta bygger på små rörelser till en början! Men vi jobbar på det och det går verkligen framåt! Just nu håller jag på att lära Diwa "skamvrån", tror det kan bli ganska gulligt. En film kommer givetvis när det är klart! :) Som gammal hästtjej ser jag mycket likheter, och olikheter mellan hästvärlden och hundvärlden. Hur man prioriterar och ställer sig till olika saker. Detta har gett mig möjligheten att se på liknande problem ifrån olika perspektiv. Det jag har tänkt på mycket under den senaste tiden är viloperioder. Som för många ryttare är viktigt att ge sin häst!
De flesta hästar får åtminstone 1-2 längre viloperioder om året. Ett sommarbete, och ofta en vintervila. Detta är något som jag tänkt mycket på, och mer eller mindre överfört till mina hundar. Agilityn har blivit en stor del i mitt och Diwas liv. Vi tränar ganska mycket och ofta, under sommaren kommer våran tävlingssäsong och hur kul vi än tycker att det är, så tror jag att det kan vara nyttigt att ta en paus då och då. Både för kropp och knopp, både för mig och Diwa. Jag vill verkligen hålla uppe glöden för agilityn och det tror jag att man gör bäst igenom att få längta lite.. Under de senaste två veckorna har vi inte satt foten på agilityplanen. Agilityn är på vintervila under i alla fall en månad, ev. längre. Jag passar på att ta det lite lugnare över lag under denna period. Såklart håller vi igång! Vi är ute och joggar, går långpromenader, tränar lite annat som kan ge oss fördel på agilitybanan (balans, kroppskontroll m.m), vi latjar lite på lydnadsplanen och kastar frisbee då och då. Men vi tar dagarna med ro. Inget träningsschema utan fokuserar mer på OSS, känna bandet mellan oss gro, och ge oss lite tid att bara vara. Ni som tävlar eller tränar mycket med era hundar? Hur ser erat tränings/tävlingsår ut? Ger ni era hundar viloperioder? Bör man det? Varför/varför inte? SNÖN har kommit till värmland! Inte mycket, men jag blev så himla glad när jag vaknade i morse och såg att det var VITT ute!! :) Har pluggat hemma hela fm, och varit riktigt effektiv, så jag han även med en mysig promenad med hundarna i snön. Gissa om dom var glada!?
Det är så fruktansvärt svårt att gå upp om mornarna nu! Det är kolsvart ute när man vaknar, när man går till skolan, och sen när man går hem ifrån skolan igen. Novembermörkret gör verkligen mig tokig!! Jag som annars har så mycket energi, som ofta vaknar innan väckarklockan ljudar på morgonen, och i vanliga fall har riktigt svårt att sitta still har knappt haft energi till något de senaste veckorna. Tack och lov har jag väl börjat tröttna lite på det hela och försöker verkligen bita i det sura äpplet. Jag börjar finna motivation till hundvardagen igen och allt vad det innebär! Är riktigt taggad på att utvecklas tillsammans med mina fantastiska hundar igen, och jag längtar till 2015! Nytt år, nya mål, nya utmaningar. Tittade in på målen jag hade för detta år och insåg att vi uppfyllt nästan alla! DIwa har varit ett riktigt litet stjärnskott i år!! Vilken hund med en sån otrolig kapacitet. Jag hade förhoppningar om att vara startklar i hoppklass 1 vid årets slut, men redan efter halva året startade vi hoppklassen, ENDAST för att få prova på hur det kändes för att tävla "på riktigt" till 2015. Fyra tävlingar senare har hon två PINNAR när varken hund eller matte någonsin tävlat förut. Agilityn är verkligen min och Diwas grej, på planen mår vi som bäst, där har vi som roligast och där ska vi fortsätta jobba och utvecklas!
Tyvärr har jag inte kunna arbeta med Chica som jag hade hoppats under året, så hennes mål har blivit lite omprioriterade.. Detta år har hon varit lite pensionär, endast 4 år ung. Det hugger i mattehjärtat såklart, men jag hoppas verkligen att vi får svar när vi besöker Stefan i december. Ett år har gått av undersökningar och träning för ryggen utan resultat, men hoppet är det sista som överger. Allt jag vill är att min älskade vän ska få leva frisk och lycklig i några år till.. ♥ Som många redan vet så studerar ju jag vid forshagaakademins hundsportsgymnasium. Förutom hundrelaterade lektioner sysslar vi självklart med en hel del hund efter skoltid! Under veckorna är det fullspäckade kvällar med fleratalet olika träningsgrupper. Tisdagar har blivit agilitykväll och då är det två olika träningsgrupper i agility. En nybörjargrupp och en fortsättningsgrupp. Jag håller i fortsättningsgruppen och idag ska vi fokusera lite på slalomingångar/stadga samt prova oss fram på två kombinationer med olika svängar och handling för att se vad som passar våran hund bäst och vad som tar minst tid! Idag ska vi hålla till i inomhushallen, så jag hoppas verkligen att vi får plats och göra det jag tänkt då jag inte är riktigt säker på hur måtten är där inne... :) Dessa kombinationer tänkte jag sätta upp idag i alla fall :)
Hade bokat inomhushallen två timmar idag. Snacka om lyckträff då dagen har bjudit på riktigt trist, grått och blött väder. Började med att köra en kortare kombination på fyra olika vis med Diwa som gav en mängd olika möjligheter för handlingen! Roligt att känna sig för och se olika alternativ. Avslutade med att ställa upp två tunnlar och några hopphinder så jag fick möjlighet att träna en del självständighet, vilket gick bra! :) Det ser kanske inte mycket ut för världen, men för dom som vet vad jag har jobbat på självständigheten med Diwa, har vi gjort stora framsteg på slutet, vilket också visade sig idag! Med Chica jobbar jag ju mycket på fokus och attityd. Tanken är att göra korta och roliga träningspass som får henne att vela köra mer, för att bevara en trevlig attityd och samarbetsvilja. Idag tränade vi lite signalkontroll (jag låter filmen tala för sig själv). Det har blivit en hel del vila för henne den senaste tiden, vilket faktiskt har visat sig varit väldigt positivt för våran träning nu när vi har börjat igen! Hon är gladare och värderar min uppmärksamhet på ett annat sätt mot för innan. :) Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har varit ganska mycket nu under de senaste veckorna och därav har bloggen stått tom. Chica har ju tidigare haft problem i ryggen som vi varken fått någon diagnos på eller blivit helt bukt med efter en rad besök hos både veterinär och sjukgymnast. Nu har även en hälta fram kommit till i historien. Hältan kommer och går, men jag tycker att jag ständigt ser en förändring i hennes rörelsemönster. Näst på tur står att jag ska få en remiss till Stefan Rosén som jag blivit rekommenderad av några vänner. Hoppas på att få komma till honom i December eller Januari. Min lilla olycksfågel fick i Tisdags kväll några knölar på ryggen som inom loppet av ett dygn hade fyrdubblats!! Vi fick komma akut till vet. som tog prover på knölarna/utslagen men provsvaren gav oss inget. Nu går Chica på en provbehandling med kortison för att se om det kan ha varit en allergisk reaktion. Min lilla gobit, kan du inte bara må bra? ♥
|
Varmt välkommen till Flattefnatt!
Här i bloggen skriver jag om våra träningar, tävlingar och vår vardag tillsammans. Du får även se en hel del bilder på mina ögonstenar och kan följa oss i med- och motgång.
|