Jag brukar ju dra ihop ett inlägg om det gångna året under december/januari och kände att idag är det nog dags för det. Så detta är mitt 2014 i korta drag: Januari Ett nytt år. Ett blankt blad. Alltid lika spännande! Nya mål sattes upp. Diwa var äntligen tillräckligt gammal för att följa med ner till skolan och hon anpassade sig snabbt till den speciella miljön där nere. Diwa gjorde sin första agilityträning någonsin! Jag tränade mycket med Chica och husse med Diwa. Vi provade för fösta gången på drag med skidor, vilket både jag och hundarna tyckte var riktigt roligt! Februari Chicas ryggbesvär började visa sig. Veterinärbesök resulterade i antiinflamatoriskt (metacam) och koppeltvång. Diwa och jag deltog i skolmästerskapen i drag och kom tillsammans med vårat lag på en andraplacering! Vi åkte hem på sportlov en vecka som bestod mycket av hundträning och heldagar i skogen. Mars Våren började smyga sig på och jag kände att mina mål inom hundträning, och Chicas ambitioner inte alls stämde överrens. Jag vill att hunden ska göra saker med glädje, och våra träningar blev inte lika glädjefyllda något mer. Då Pontus började känna att Diwa blev lite för mycket för honom, och jag tror att Chica tyckte att jag var lite för mycket för henne, så bestämde vi oss för att inte "byta hund" i träningen. Vilket var ett riktigt bra val just då! Vi åkte och simmade på solstaden några gånger. All träning för att få upp Diwas självförtroende och ner hennes stressnivå började ge resultat! April Med Chica låg mycket fokus på rehablitering. Flera vet. besök gjordes men än en gång sattes bara metacam in. Repeterade en del inför "vår dag", en liten show vi i klassen satt ihop med bla apporteringsuppvisning, freestyle, lydnadskadrillj, dragstaffett m.m. Var på föreläsning om sporten mondioring. Provade att figga för en rutinerad skyddshund. Maj Diwa och jag började träna agility "på riktigt". Var med i "godisagility" på Forshagaakademins skolmästerskap, diskade oss. Fick skolans stipendium för hundträning! Finaste Rex lämnade jordelivet, och han är så saknad.. ♥ Juni Tränade massa agility med Diwa! Veterinärbesök igen med Chica, och än en gång metacam utskrivet. Jag lessnade ur rejält och sökte upp en sjukgymnast/fysioterapeut. Gick på sommarlov. Började sommarjobba. Firade midsommar och Chica blev 4 år! Besökte sjukgymnasten med Chica och hon hittade inga direkt svar på frågorna, men vi fick ett träningsschema att följa. Kollade på mycket agilitytävlingar och tränade en hel del. Vi fick Diwas röntgenresultat! Och både höfter och armbågar var fria (HD A ED 0). Diwa och jag debuterade inofficiellt med tunnelrace på hemmaplan! 5 fel i båda loppen men blev placerad som 4a och 5a. Juli Två lediga veckor innan praktiken började! Tränade massor av agility och gick bla en privattimme för Matilda Olsson på VågaVidgaVyerna i agility. Var på föreläsning om specialsök och hårda spår hos Nordiska Hund. Ställde ut Diwa i Alfta och hade riktigt hård konkurrens men Diwa blev 4e bästa tik med Ck! Många dagar gick ut på att bara vara, vi badade, gick mysiga promenader och åt en massa glass. Debuterade officiellt i hoppklass 1! Spännande och jag var riktigt nöjd efter helgen! Augusti Rehabliteringen med Chica rullade på, men hennes kropp gick verkligen i perioder. Ibland var hon bra, och ibland var hon riktigt dålig.. Plockade två pinnar med Diwa i hoppklass 1 under samma tävling!! Tävlade även några fler gånger, vi blev utan pinnar men plockade några placeringar! Hade en bra känsla på banan varenda tävling. Tog en liten minisemester och åkte till fjällen! spenderade några dagar i Idre och Grövelsjön. September
Började skolan igen. Var observatör på kurs/föreläsningshelg hos SWDI i spår och nosabete. Började hålla i agilitygruppen på skolan. Började träna lite lydnad med Diwa och rallylydnad med Chica, men fokuset var fortfarande agilityn! Var och simmade på solstaden i Karlstad med hundarna några gånger. Diwa kom in i sin första riktiga trotsperiod. Oktober Tog många långa promenader i höstsolen, mycket i skog och mark. Var på föreläsningen "Lydnad med den nya hunden" med Lillemor Edström. Fick höstlov och var med på agility KM. Diskade oss i agilityloppet och fick 10 fel i hopploppet, men hade en go känsla ändå. Felen var helt klart gjorda av mig! November Chica fick knölar på ryggen. In och ut till vet några gånger utan några speciella svar. I skrivande stund behandlas hon för allergi och så länge hon äter medicin har knölarna inte kommit tillbaka. En utredning är på gång. Gjorde årets sista agilityträning och gick på lite vintervila. Tränade mycket kropps- och signalkontroll med hundarna. Första snön kom! Chica blev sämre i kroppen en period och vilade en hel del medans jag och Diwa fystränade mycket, framförallt via cykelturer och balansövningar. December December blev en förvånansvärt lugn månad. Chica har sakta men säkert blivit bättre och vi har sakta påbörjat rehabliteringsträningen igen. Efter vi kom hem på lov har det blivit mycket lydnads och rallylydnadsträning. Diwa gör stora framsteg i lydnaden, och Chica har blivit mycket mer arbetsvillig i takt med att hon blivit fräschare i kroppen.
0 Comments
Ett nytt år är som ett tomt blad. Det är som att få öppna en alldeles ny bok och veta att du håller i pennan, att du kan skriva vad du vill, bara du vågar. Det känns alltid lika spännande tycker jag! 2014 har varit ett väldigt blandat år med många höjdpunkter och några dalar. Men nu är det dags att vända blad, nya mål inför 2015 är uppsatta och jag känner mig riktigt motiverad och peppad! :) Målen 2015
Nu kände jag att det var dags att skriva av mig lite igen.
Detta är något jag funderat och grubblat på i veckor. Att publicera något så personligt har jag aldrig gjort förut, men när jag satt och scrollade igenom bloggen här om dagen slog det mig vad det faktiskt kan hjälpa att spara ner sina tankar någon stans. Så man, i svåra/glada/sorgsna stunder kan förvånas/glädjas/inspireras av hur man tänkte, tyckte eller gjorde. Om jag kan finna inspiration, kraft eller what ever i mina gamla inlägg, kanske jag även kan hjälpa eller inspirera någon annan. Om inte, har jag kanske gjort mitt framtida jag en tjänst igenom detta inlägg i alla fall. Hösten har varit ganska jobbig för mig. Eller rent ut sagt, har den varit förjävlig på vissa plan. Det har varit mycket i skolan, Chica som inte varit kry över huvud taget, jag tar på mig på tok för mycket saker att göra, och vill göra alla dessa saker alldeles för noga, för ofta och för mycket. Veckan innan jullovet fick jag ledigt på grund av att varken min kropp eller knopp längre orkade med detta. Jag tog slut. Det kändes som om jag sakta men säkert gick sönder inifrån. Kort och gott så gick jag in i väggen. Jag bröt ihop rejält. Alla känslor jag burit på hela hösten men inte haft tid att känna kom över mig som en flodvåg. Vad gör man när det känns som att man inte kan göra något? När det känns som att allt bara tar slut? Jag grät. Jag tog en paus. Jag andades. Jag började tänka. Jag bad om hjälp. Jag är en person som sätter höga krav på mig själv. Jag vet egentligen att många av kraven är orimliga redan ifrån start, men trots det så finns dom där. Det är inte så att jag listar upp dessa krav på ett papper, eller har dom klara i huvudet, utan det är en press jag lägger på mig själv nästan utan att märka av det. Kraven, och pressen bara finns där. Jag är så rädd för att misslyckas, men jag sätter så höga krav att jag heller aldrig lyckas. Att jag inte mått så bra har gjort att jag många gånger reagerar på sätt olikt den jag egentligen är. Jag har tappat bort mig själv i det hela, och det gör ont när man väl märker det. Hur kan någon jag varit i 18 år bara försvinna? Varför försvann jag? Vart försvann jag? Vart är jag? Hur kan jag inte ha märkt att JAG varit annorlunda? Hur kan JAG ha blivit någon annan, bara sådär? Jag fick känslan av att jag inte längre var bekant med mig själv. Jag var en främling. Detta har fått mig att reflektera en hel del om både det ena och det andra. Hur jag ska hitta tillbaka? Vad är "tillbaka"? Vad vill jag prioritera här i livet? Hur hittar jag en väg där jag får plats med det jag vill utan att det bli för trångt och utan att tappa balansen? Dessa frågor tror jag inte att jag är ensam om att ställa, men idag känns det som att det har blivit lite av en skam att inte vara psykiskt oförstörbar, trots att den psykiska hälsan hos Sveriges befolkning blir allt sämre. Jag skämdes över att berätta för mina föräldrar om detta. Jag kände mig åter igen misslyckad. Men jag inser nu i efterhand att det är inte något att skämmas över, och det vill jag även visa andra som är i min sits. Det är inte ett misslyckande att trampa över sin gräns. Alla ha en, och för att ta reda på vart sin gräns går, så lär man korsa den. Det har jag gjort nu. Och vet ni vad? Det kanske till och med är en styrka att känna till sin gräns redan som 18-åring? Vem vet? Jag har tagit den tid jag känner att jag behöver just nu för att tänka och hämta andan. Det är nu den riktiga utmaningen börjar. Det är nu jag ska försöka jobba på mitt sätt att tänka, mitt sätt att prioritera, mitt sätt att leva. Jag är otroligt glad att jag har de människor jag har runt omkring mig. Jag får stöd både ifrån familj, vänner och skolan i detta och efter en tid där jag själv fått tänka och fundera på egen hand, så känner jag mig också redo att få hjälp, vilket var det sista jag vela bara för några veckor sedan. Och för att själv svara på min fråga: "Är det okej att falla?" JA! Det är okej att falla, men be gärna om hjälp upp. Ensam är du stark, men tillsammans är vi ännu starkare. Jag hoppas att ni har haft en riktigt god jul!!
I vanliga fall brukar julafton vara fullspäckad för mig! Klockan ringer på morgonen för att allt ska hinnas med, men i år tog vi en liten paus. Jag började dagen hemma och vi öppnade lite julklappar sen gick vi tillsammans med min mamma, storebror och husse ut i skogen! I skogen värmde vi på glögg, grillade kolbullar och bara hade det mysigt! När vi kom in igen kikade vi lite på Kalle Anka och sen åkte jag iväg för att fira Jul med pappa och familj. En lugn och skön julafton - precis som det ska vara! ♥ Fick en hel del fina julklappar oxå! I hundväg blev det ett par lundhags, pannlampa (som jag verkligen var i behov av!!) och sen var jag iväg och köpte koner till lydnads-rutan för julklappspengarna igår. :) GRATTIS Diwa (Söklustens All The Way) och alla syskonen på 2års-dagen!! <3
Vad denna fantastiska hund betyder för mig är svårt att sätta ord på. Diwa kom hastigt in i våran familj i slutet av mars 2013 och tog alla våra hjärtan med storm! Under snart två år har Diwa gett mig så mycket! Förutom att jag fått lära mig massor om hundar och hundträning igenom Diwa så har hon också hjälpt mig att släppa prestationsångesten och bli trygg på tävlingsplatsen igen. Denna hunden har en sån enorm kapacitet, arbetsvilja och en hel del jävlaranamma, en riktig drömhund att ha vid sin sida! Nu väntar vi spänt på 2015 och alla årets utmaningar. Jag vill också rikta ett stort tack till Diwas uppfödare, Lotta och Geir Ove för att jag fick chansen att ha denna fantastiska hund i mitt liv! Fick en kommentar tidigare angående BoT-täcke och varken någon mejl eller bloggadress var lämnad, så jag väljer att svara öppet på denna kommentar. Jag har ett BoT-täcke, av modellen fodrat regntäcke och kan inte vara mer nöjd! :)
Jag köpte det till Chica förra hösten i rehabliteringssyfte och under en period nu har även Diwa kunna haft det. Diwa har inte fått något eget eftersom hon fortfarande växer och har nu växt ur Chicas täcke som är i storlek 59. Det är jätteviktigt att täcket täcker önskade muskler för att få rätt effekt så jag skulle rekommendera att ta med hunden för att prova ut vilken storlek som passar bäst! Till skillnad ifrån många vanliga täcken går BoT ner ordentligt över korset och svansroten, perfekt om man har en hund som lätt får vattensvans! Att täcket även går upp lite mer över nacken är ännu en sak jag gillar. Jag valde det fodrade regntäcket då den ska hålla väta ute mycket bättre än det vanliga (ofodrade) regntäcket och med foder funkar det även fint till vintern. Trots hela dagar ute i regn har Chica aldrig blivit blöt igenom och med tanke på hennes ryggbesvär är täcket verkligen kanon. Det gör att musklerna snabbare får upp värme och håller värmen längre, därmed minskar risken för bland annat sträckningar. Den ökade blodcirkulationen gör även att oönskat slagg snabbare lämnar musklerna och kroppen blir därför mjukare och rörligare. Detta är med andra ord ett bra sätt att hjälpa hundens kropp med återhämtningen. Jag kommer inom snar framtid köpa ett fodrat regntäcke även till Diwa och till sommaren ska båda få ett varsitt nättäcke så vi kan fortsätta med BoT även på sommaren. Chica använder främst täcket i rehabliteringssyfte medan Diwa endast har täcke i förebyggande syfte. Helt ärligt kan jag faktiskt inte komma på några nackdelar med detta täcke, möjligtvis att det är lite dyrare än vanliga täcken, men enligt mig är det värt varenda krona! För er som vill veta mer om hur Back on Track fungerar klicka HÄR och om ni vill läsa om användningsråd så klicka HÄR! Åh, imorgon rullar bilen äntligen hemåt igen då vi går på jullov! Det ska bli så himla roligt och skönt att komma hem till min knasiga, goa familj igen och ta en paus ifrån skola och allt vad det innebär.
Vaknade upp till en grå och regnig himmel idag. Jag brukar vara en som ger mig ut i alla väder men idag kändes regnet lite motigt så hundarna fick endast en rastrunda på morgonen. När vi kom in fortsatt vi att jobba lite kroppskontroll som har varit fokus den senaste veckan. Jag började i helgen med att shejpa Diwa att gå i med alla tassar i en låda. vilket Chica redan kan sen innan, men nu har jag succesivt minskat lådan för båda två så det blir mer och mer krävande för dom. Det krävs både styrka, balans och kroppskontroll!
När regnet slutade falla mot eftermiddagen tog jag och Diwa en mysig cykeltur på deje-banan! Det blev ca 6 kilometer i lagom fart med cykel och totalt 2km upp-/nedvarvningspromenad. Nu till kvällen blir det massage och märgben för hundarna medan jag och husse ska mysa till med pizza! Perfekt onsdagskväll med andra ord! Gissa om jag blev glad när jag vaknade i morse och såg att solen tittade fram!? Slängde genast på mig kläderna och gick ut med hundarna för att träna lite jaktapportering. Chica fick endast träna avlämningar i koppel då hon har kommit in i en lite sämre period med hälta/smärtan igen och ska hållas stilla och lugn. Fokusen var inte direkt på topp, men efter några lyckade avlämningar kände jag mig riktigt nöjd! Diwa fick en utmanande miljö och två dummisar utslängda åt gången för att sedan hämta den jag dirigerade henne till. Första gången hade hon lite överskottsenergi och hämtade dummien som passade henne bäst helt enkelt, men resterande gånger gjorde hon precis vad jag bad henne om! Hon blev snabbt trött i kroppen men jag tror att hon kanske var lite stel sen gårdagens springtur med, så det är helt förståeligt. Efter lunch tog jag med mig Diwa och gick till hennes favoritställe här i Forshaga för lite ensamtid med massa bus och skoj!
Klantig som jag är råkade jag givetvis tappa bort mitt pannband och tvingades vända när vi nästan kommit hem igen för att gå tillbaka och leta på det. Jag skickade ut Diwa med samma kommando som vi har i uppletande-rutan. Problemet var väl att denna ruta var minst 4 gånger större än vad vi brukar köra, och på en åker istället för i skogen, men hon sökte av området riktigt fint ändå, för att till sist hitta det försvunna pannbandet. Guldhunden! Vad har du för förhoppningar inför 2015?
Jag hoppas för det första att vi hittar felet på Chica, och att vi kan jobba med henne mot ett friskare och mer aktivt liv igen. Annars är jag riktigt förväntansfull på tävlingssäsongen med Diwa i sommar och hoppas att vi kanske tar oss till åtminstone hoppklass 2. Kanske även att jag och Diwa startar LK 1 innan årets slut. Men framförallt hoppas jag att vi får ett år fri från skador, och ett år som innehåller nya, roliga utmaningar! Har ni planer på att skaffa fler hundar eller är du nöjd med två? För tillfället är jag väldigt nöjd med två. Dessutom tänker jag alltid att när jag skaffar en valp ska mina andra hundar kunna medföra något till valpen, och valpen till dom. I dagsläget tycker jag fortfarande att Diwa är lite väl osäker för att jag ska kunna ta in en valp i vårat hem. Vilken ras skulle du vilja ha? (Du får inte välja flatte) Jag är inte allt för enkel att imponera på när det gäller olika hudraser, men en som jag verkligen är intresserad av och vill komma lite närmare är Kelpien. Det känns som en pigg och glad ras med mycket motor, få rädslor och relativt lite sjukdomar. Dom är snabb och smidiga, men samtidigt inte för små för min smak! Vilken ras vill du absolut inte ha? Som jag nämnde innan är jag otroligt kräsen när det gäller raser så här kan jag rabbla upp en hel del raser! Jag kommer nog inte ha en terrier i mina ägor igen, då de är lite väl vassa för min del. eng bulldog, st. Bernard och basset är bla några raser som jag inte anser uppfylla mina krav rent fysiskt. Finns ju en hel del på den mentala biten hos andra hundar med. Men som sagt är jag riktigt kräsen och det är få raser som faktiskt "duger" för mig.. :) En ras du vill ha men aldrig skulle skaffa? Varför? Jag är väldigt förtjust i boxrar, men deras hälsa är inte ens att tala om tyvärr. Dessutom är det lite för stora och klumpiga hundar för mig. Rottweiler är en ras som ligger mig otroligt varmt om hjärtat, men för stor och tung för tex agilityn. Tyvärr är jag allergisk mot denna fantastiska ras. Schäfer är en häftig ras med många egenskaper som jag uppskattar, men även här sätter allergin stopp för mig. Vad skulle du ge för tips inför en skolstart på ForshagaAkademin? Jag ger både lite ris och ros, då jag antar att du vill veta båda sidorna av detta. Jag kan börja med att säga att det är en skola olik någon annan! Om man tar för sig kan man lära sig så mycket inom hund! Både på skoltid och fritiden. Man får vänner för livet men man bör också vara medveten om att hundsport nästan bara har tjejer, och tjejer snackar skit. MYCKET skit. Ta allt du hör med en nypa salt och ta inte åt dig av folk som snackar. Ska man dessutom flytta hit blir det en speciell värld med livet på studentområdet. Fall inte för grupptryck och gör bara saker du själv är med på. Tre år här går så himla fort, ta tillvara på tiden och ha roligt! :) Och till dig Ebba som skrev till mig angående din flat, jag har inte glömt dig utan skickade ett mejl till dig i stället. :) |
Varmt välkommen till Flattefnatt!
Här i bloggen skriver jag om våra träningar, tävlingar och vår vardag tillsammans. Du får även se en hel del bilder på mina ögonstenar och kan följa oss i med- och motgång.
|