För varje dag som går kommer vi bara närmare ForshagaAkademin. Det känns så himla kul men samtidigt nästan overkligt, det är ändå en sak jag velat i 2-3 år, det har alltid känts så långt bort och nu har jag ett datum när det börjar, när det är verklighet, när det blir min vardag. 16 Augusti är datumet och de är inte mer än 6 veckor dit. 42 dagar. Det är ju ingenting! Allt börjar bli verkligt nu, och det blir verkligare och verkligare för varje dag! Det kommer papper om skolan, idag har jag postat papper till hyresvärd, CSN och skolhälsan, jag pratar varje dag med folk som är mina blivande klasskompisar, vi pratar mycket om FA här hemma och det planeras med inköp av olika saker som vi ännu inte hunnit skaffa, även om det känns som att vi har det mesta av det viktigaste redan.
Förväntningarna är höga och jag tror att det här kommer bli 3 helgrymma år! :D
1 Comment
Efter lite prat med en av mina nya klasskompisar (som har sin blogg här! ) har jag fått en stor portion motivation till Freestyleträningen igen! Jag och Pontus tog med Chica ut för att hon skulle få lite ensamtid med husse och matte och passade i samma veva på att träna lite freestyle för första gången på väldigt länge. Det var riktigt roligt och kommer nog bli ännu roligare när jag fått lite struktur på freestyleträningar igen, nu var det så längesen att jag knappt kommer ihåg hur man gör! haha. Efter att ha sett och känt glädjen från Chicas sida i freestylen så har jag satt ett stopp för tävlingslydnaden i åtminstone 2 veckors tid. Hon tycker inte alls att lydnaden är lika kul längre och vad är det då för mening att hålla på? Att hon inte tycket att det är lika kul gör ju att jag inte heller gör det, och då blir hon ännu mindre taggad och så fortsätter den onda spiralen längre och längre ner... Nu fram över ska vi fokusera på att lära oss lite nya trick, mycket hjärngympa + agility och freestyle, och framför allt - Ha kul tillsammans! Nu är det officiellt, till hösten blir det ForshagaAkademin för både mig och Pontus! Det har verkligen varit kluvna åsikter runt omkring oss om allt angående vårat studieval. Det var delvis för alla negativa kommentarer och folk som inte trodde på mig som gjorde att jag tackade nej förra året. Under det gångna året så har jag utvecklats, det har jag verkligen. Jag har lärt mig att det är omöjligt att göra alla nöjda och glada, och accepterat det med! Jag har oxå växt som människa och mognat en del, vilket gör att jag känner mig mycket mer redo att klara mig på egen hand nu, än vad jag gjorde då. Jag var rädd då, och att många folk inte trodde på mig gjorde mig ännu mer rädd och tveksam, idag är jag säker, förväntansfull och självklart nervös – allt på ett positivt vis, och detta beror på min underbara familj och fina vänner som stöttat mig, fixar och donar så vi har grejer till lägenheten och kommer hjälpa till med flytten, TACK fina ni, utan er hade detta varit omöjligt. Ni backar verkligen upp till 110% och jag är så glad att jag har er! Ni vet själv vilka ni är så ta åt er av det jag skriver! ♥ Som jag skrev tidigare på fb så är jag så trött på alla ”men tänk om ni gör slut innan de tre åren där är slut?” ”tänk om ni inte klarar att ha det ansvar som behövs?” ”tänk om..” ”tänk om…” och vet ni vad, ja, tänk om!? Men jag tänker inte leva mitt liv efter ”tänk om”, för då kommer man snart inte våga gå utanför dörren! Jag ser alla inspirerande bilder, citat, statusuppdateringar osv varje dag, överallt, jag ser oxå folk som är missnöjda med jobbet, livet, som säger ”att jag inte vågade chansa när jag var ung..” och jag är faktiskt ung, jag har resten av mitt liv framför mig och jag tänker chansa, jag tänker kämpa och kämpa för att nå dit jag vill istället för att ta den lätta och säkra vägen och ångra mig i efterhand. Lyckas jag inte med det jag vill så vet jag i alla fall att jag gav ALLT jag kunna, men det räckte inte, och jag gör hellre det än att veta att jag inte ens försökte. Jag är glad att jag tog mig ett extra år att fundera på vad jag vela, det har gjort mig så mycket säkrare på vad jag vill med livet och som grädde på moset har jag fått en del arbetserfarenhet – både bra och dåliga. Jag är även väldigt glad över att jag och min fina pojkvän faktiskt har väldigt liknande tankar om vad både han och jag vill göra efter skolan, det innebär att jag alltid har någon att diskutera det med, som har ganska lika tankesätt som jag och som delar ett mål med mig, det är ju helt perfekt! ”The only thing that stands between you and your dream is the will to try in the belief that it is actually possible.” – Joel Brown Än en gång har jag startat en ny blogg för mig och hundarna, jag känner mig själv lite virrig men jag hittar helt enkelt ingen bloggportal jag nöjer mig med. Blogg.se försämrade bildkvalitén så mycket och wordpress hade inga valmöjligheter på designen och det gjorde att jag tröttnade eftersom både foto och design är något jag gillar att hålla på med. Jag har tittat runt hela dagen nu och tror faktiskt att weebly är något som kommer passa mig riktigt bra! :)
Information om mig och hundarna, resultat och meriter m.m hittar ni under respektive flikar. |
Varmt välkommen till Flattefnatt!
Här i bloggen skriver jag om våra träningar, tävlingar och vår vardag tillsammans. Du får även se en hel del bilder på mina ögonstenar och kan följa oss i med- och motgång.
|