I snart tre och ett halvt år har Chica varit i mina ägor. Tre och ett halvt underbara, jobbiga, roliga, utmattande och fascinerade år. Det känns som en evighet men samtidigt som ett ögonblick. Det är rätt otroligt. Det är väl egentligen nu senaste månaden jag verkligen börja känna att Chica, från hela sitt hjärta, tycker om mig om jag ska vara ärlig, att hon verkligen ser upp till mig. Jag är glad och stolt över det, för även om Chica verkligen inte är dominant, är det få som hon verkligen ser upp till. Jag känner mig lite speciell att just Chica ser upp till just mig, trots att det är min egen hund. Jag har fått lite betalt efter all tid jag lagt ner på denna underbara och väldigt speciella varelse. ♥
Våran lilla flock på två fyrbeningar och två tvåbeningar är så bra balanserad. Alla har sin roll och trivs väldigt bra med den! De blir heller inte såna konflikter mellan mig och Chica längre som vi hade bara 1,5-2 månader tillbaka. Vi tappade gnistan och glädjen och hade verkligen delade åsikter om ALLT. Klart att vi inte alltid tycker lika idag heller, men det känns harmoniskt här hemma, under promenaderna osv. Idag klarade Chica en agilityträning med tiotalet hundar runt omkring i en liten inomhushall utan att sträcka mig långfingret och dra, det är ett ENORMT framsteg för oss. Det är något jag är riktigt nöjd över. Våran lilla Diwa har börjat skolan nu och har idag gått två dagar. Det går så mycket bättre än vad jag faktiskt trodde. Idag blev hon så glad att hon viftade på svansen och pep lite när vi svängde in mot hundstallet. Hon tar boxen och alla hundar över förväntan. Jag är så lyckligt lottad att jag har såna underbara hundar och en helt otrolig pojkvän ♥
0 Comments
Leave a Reply. |
Varmt välkommen till Flattefnatt!
Här i bloggen skriver jag om våra träningar, tävlingar och vår vardag tillsammans. Du får även se en hel del bilder på mina ögonstenar och kan följa oss i med- och motgång.
|